Lärares status vilar på politikers tyckanden

I TV:s olika debattprogram, inför riksdagsval och i olika tidningsartiklar är det för det mesta mer eller mindre aktiva politiker som uttalar sig om skolans innehåll, form och styrning. I Skola och samhälle har Jan Thavenius tidigare skrivit om  hur populistiskt skolpolitiken framställdes vid senaste riksdagsvalet. Här är han bl a kritisk till att Folkpartiet har tagit på sig rollen som skolans företrädare:

“Budskapet är enkelt. Skolan är ett elände för eleverna och en katastrof för samhället. Felet är sossarnas och 70-talets flumskola. Lösningen är enkel: ”allmänt hårdare tag och högre krav på eleverna, striktare lagar och regler för skolverksamheten och för vad skolan ska lära ut. Ett batteri av centralt fastställda prov och tester anbefalls. Det vill säga en detaljerad toppstyrning och likriktning av skolan”.”

Det var två år sedan Thavenius skrev detta. Debatten om skolan fortsätter hela tiden, men det som uttrycks är bara återupprepanden och  konstateranden som bidrar till polarisering och stigmatisering av skolan som institution. I DN   den 24/3 2012 skrev Hans Bergström, liberal dedattör, om att en av anledningarna till att lärarna inte har någon status  i dagens svenska skola, är att den fortfarande lider efter sviterna av de progressiva vindar som blåste genom utbildningsväsendet  i studentrevolternas tid 1968.

Att lärarna har låg status tror jag till stor del beror på politikers inkompetens inom skolans pedagogiska och ämnesdidaktiska områden, vilket inte är konstigt eftersom de inte har utbildning i detta. På grund av  att många  har dålig inblick i hur lärande går till, hur kunskap formas, hur grupper fungerar m.m är det lättare att hänvisa till saker som är konkreta och populistiska som exempelvis ordning och reda, mer prov ….

Utbildningstiden för lärare och läkare skiljer sig inte så markant. Men vad beror det på att läkaryrket fortfarande har kvar sin höga status och höga lön?  Jo, den största skillnaden är att läkarens yrke vilar på vetenskaplighet och forskning – inte på olika politikers tyckanden (ofta med referenser från egen skoltid) .

I vår nya skollag från 2011 går det att läsa under 5 §  att “Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

Forskare, lärare och ledare för pedagogisk verksamhet MÅSTE ta ännu mer plats i skoldebatten för att visa vad som gör läraryrket till det statusjobb det borde vara.

Advertisements
Posted in Skolfrågor | Tagged , , , , | 2 Comments

När vinden går över gräset…

Jag kommer så starkt ihåg när min mamma dog på midsommardagen för tretton år sedan. Den norrbottniska sommaren stod i sin bästa blom och värmen hade just kommit. Barnen lekte vid badstranden och många hade just fått sin efterlängtade semester. Mamma hade varit sjuk en längre tid så vi var på något sätt förberedda på att det oförklarliga och ogreppbara skulle ske – kanske inte just den här dagen. Tillsammans med mina systrar och min pappa (som lämnade oss för två år sedan) hade vi möjlighet att sitta där vid sängen. Vi var tillsammans mitt i sorgen och bevittnade kampen om att släppa livet. Det var trösterikt att inte vara ensam denna tunga stund, att få ingå i ett sammanhang. Att få ta farväl.

I tragedin i Norge där så många människor, både barn/ungdomar och vuxna blivit kallblodigt avrättade har de anhöriga inte haft någon som helst möjlighet att förbereda sig inför den svåra personliga förlusten. Förutom det makabra sätt dessa människor har dött, har de anhöriga inte heller haft möjlighet att säga det man så många gånger tänker men ofta inte ger sig tid att uttala till människor man älskar: Jag älskar dig för att just du är du. Tack för att jag har fått vara i din närhet. (vilket också är realitet i dödsolyckor av andra mindre nationella slag)

Denna kollektiva manifestation där människor går samman, både fysiskt genom att tända ljus och lägga blommor på offentliga platser och samtala och visa sin sorg via de olika sociala medierna, tror jag ger styrka även för de som blivit personligt drabbade. De som sörjer personligt  kan få möjlighet att bearbeta det som har hänt i skenet av omtänksamhet och kärlekshandlingar som visas av okända. Det ger en känsla av att kärleken övervinner allt. Deras ensamma stunder kommer också när allt det här har lagt sig en aning, men jag tror det är viktigt att vi lyfter ut sorgen offentligt vid sådana här stora tragedier – även för att vi som står lite vid sidan om lär oss att hitta till våra egna känsloregister. Det lättar och gör att vi tränar att möta vårt korta liv på ett mer ödmjukt sätt.

När jag körde hem från min mammas dödsbädd åkte jag själv i bilen. Barnen lekte fortfarande skrattande på badstranden. Radion spelade glada sommarsånger och lokalradions pladder ekade tomt i mitt huvud. Hur kunde världen bara fortsätta som om ingenting hade hänt? Den gröna färgen på träden hade ju försvunnit för mig i den stunden. Hur skulle det någonsin kunna grönska i mitt liv igen?

För de drabbade i Norge kommer det ta mycket längre tid än det tog för mig att komma tillbaka till vardagen, eftersom jag hade redan påbörjat min sorgeprocess. Jag var förberedd. Det var inte de. Inte på något sätt.

”Döden tillhörde inte mig förut, men det gör den nu”skriver Vilhelm Moberg i Din stund på jorden. I allra högsta grad.

Posted in Olika varierande tankar, Samhälle och politik | Leave a comment

Då kommer alla känslorna på en och samma gång…

Sitter på en filt i sommarvärmen  med lätt gråtdimmiga ögon och ser mina elever uppträda på skolans utescen. Jag är så stolt över att se dem uppträda. För mig hade det räckt att de bara står där och är. De är så självklara i sin frimodighet trots nervositet. Sen att de visar massa musikaliska kunskaper och prov på agerande förmågor inför flera hundra människor gör känslan  av beundran än starkare. En elev som för ett år sedan fick panikångest om hon skulle visa upp sig, står där och  sjunger solo. En annan elev har tränat så mycket på sin bas att han har fått blåsor på sina fingertoppar. Han visar stolt upp sina skador och menar att det får man stå ut med när det är kul. Kunskap måste ibland få kosta svett och tårar.  Det är i växandet man utvecklar styrkorna att klara det mesta.

Nästa år tar jag en paus som grundskollärare och kommer inte att få vara med om det här; att få uppslukas i kärleken till sina fantastiska elever. En kollega till mig sa en gång  för länge sedan att man inte kan älska sina elever, man kan på sin höjd tycka om dem.. Älska gör man bara i nära relationer. Visst, det är ett starkt uttryck, men jag hävdar att man kan älska på många olika sätt – i olika nära relationer.

Tack för dessa år tillsammans! Vi ses i livet.

Posted in Skolfrågor | Leave a comment

Att skiljas från sina elever

”Allting kan gå itu men mitt hjärta kan gå i tusen bitar…” Så kan det kännas när ens elever lämnar grundskolan för att hitta nya äventyr på livets väg. Vad är det jag gråter för som lärare där på skoltrappan? Detta verkar uppta många lärares tankar.

Jag har varit lärare i femton år och varje år den här tiden är det dags att börja förbereda sig för sista skoldagen med finklädda och vackra ungdomar som paraderar fram för att få sina slutbetyg. En del har fått kämpa mer än andra och har kanske ett eller flera betyg som inte riktigt räckte fram till ett godkänt. De har nya problem att våndas inför i känslan av otillräcklighet. Linda Odén har skrivit bra om det i sitt blogginlägg Vad är ett extraår?. Andra är mycket målmedvetna och har knäckt skolkodens mysterium och har sedan åttan siktat på läkarlinjen efter gymnasiet.

De flesta klarar dock den många gånger inhumana betygsjakten ganska bra utan större problem, men har kanske svårare att anpassa sig in i skolans  sociala spel om vilken status som bästa gagnar framgång.

Olika äro våra elevers förutsättningar att lyckas i livets djungel av framgångshets och att bli socialt lyckade varelser. Detta  är mycket väl en anledning till att fälla en tår mellan kramningarna och blombuketterna.

Trots detta är den stora anledningen till varför tårarna börjar rinna inte dessa ovan nämnda orsaker i första hand. Inte vid skolavslutningsdagen i alla fall. Där och då slås jag av en enorm ömhet inför eleverna och deras resa som de gjort under ett antal år då jag har haft förmånen att lära känna dem. Hur än deras resa har sett ut så får man ofta en nära kontakt som jag senare vet kommer att försvinna eller minska på ett eller annat sätt. Sånt är ju livet. Vi går vidare och det är helt naturligt. Jag vet. Vad vore motsatsen?

Gråten som kommer där på skolgården är alltså lite egoistisk.  Jag förlorar helt enkelt den dagliga kontakten med medmänniskor  som har lärt mig mycket kloka saker. Både om livet och om tänkandet.

Det är tur att det kommer nya som fyller tomrummet.

Posted in Skolfrågor | Tagged , , | Leave a comment

Arbetslagets styrka

På min skola är arbetslaget jag arbetar i ovärderligt. Där stöts och blöts ständigt olika varierande problem som har med de gemensamma eleverna att göra och tillsammans hittar vi strategier att hjälpa våra elever fram till de uppställda målen i de olika ämnena. Vi är nio ämneslärare och har tillsammans 100 elever från år 6-9 som vi delar på ansvaret för. Både som klassföreståndare men även som mentorer. Vi har ett system där jag har mentorsansvar för elever från alla klasser jag undervisar i istället för, som brukligt,  en klass. Ett mycket bra system eftersom det får mig att engagera mig i alla klassers väl och ve eftersom jag vill att “mina” elever ska lyckas. För mig känns det som en självklarhet att ha arbetslaget i ryggen när jag går ut och undervisar i mitt ämne. Trots att jag ibland skulle önska fler beröringspunkter tillsammans med andra svensklärare för att diskutera didaktiska spörsmål i det specifika ämnets sfär är det ändå i arbetslaget jag ”hör hemma”.

På det fantastiska forumet Twitter uppstod en liten debatt om detta när jag uttryckte min tacksamhet över mitt arbetslag. Jag har förstått att alla inte finner samma glädje att befinna sig i arbetslagsarbete och att man tycker att det egna arbetet inom klassrummets väggar är det primära, men förstår inte riktigt motsättningen mellan att vara engagerad tillsammans med sina elever under lektionerna i arbetet kring en text och att sedan gå in till arbetslaget och dryfta om varför Pelle verkar så trött eller varför Lisa inte kan sitta still utan måste gå på toaletten hela tiden. Det tycker jag är engagemang på olika nivåer.

I det senaste numret av Pedagogiska magasinet skriver Gertrud Svensén bra i artikeln Gängbildning som funkar om styrkan i att befinna sig i ett arbetslag. I artikeln säger Karin Åberg som är fil dr i pedagogik och som forskat kring grupphandledning för lärare att ”man har bättre förutsättningar att bli det bästa man kan vara om man blir sedd och bekräftad”.  Hon menar vidare att en lärares vardag är komplex och att man som lärare är mer utsatt än i många andra yrken. ”Att finnas i ett tillåtande och accepterande sammanhang  där man vågar pröva och göra fel”. Precis.

Alla människor behöver finnas i ett sammanhang där man blir sedd, där man får göra fel och pröva igen för att sedan lyckas. Det gäller lärare lika mycket som elever. Det är ett väl fungerande arbetslags styrka.

Posted in Skolfrågor | Tagged , , , | 2 Comments

Nationella prov – rättvis kunskapsmätare?

Den lokala dagstidningen gjorde nyligen sin journalistiska plikt och jämförde Nationella prov med slutbetyg på olika skolor. Där kan man bland annat läsa att i genomsnitt  så har 22,9 % av alla nior ett högre slutbetyg i svenska än på provet. Jaha, och hur ska vi reagera på detta? Med bestörtning eller jämmod?

Det här är den typiskt populistiska  granskningen media älskar att göra när de säger att man ska undersöka olika skolors kvalitet. Man jämför prov och betyg. Det är så enkelt och kräver inget mer än att publicera en kvantitativ procenttabell och sedan göra en vinkling av ”problemet”. Klart. Hur vinklas det då? Jo, att olika skolor försöker smussla fram högre betyg för sina elever, för att framstå som mer konkurrenskraftiga i det vilda spelet om att få så många elever som möjligt till sin skola.

Men frågan är vad  ETT prov (förvisso i tre delar) säger om elevernas totala kunskapsnivå i ett ämne?

Skolverket säger uttryckligen att Nationella prov inte är några examensprov som ska avgöra vilka betyg som eleverna ska ha i slutet av grundskolan:

Ämnesproven är ett stöd för läraren vid bedömning av en elevs kunskaper i relation till kunskapskraven i ämnet. Allt i ett ämne kan inte prövas i ett enda prov. Läraren behöver därför underlag utöver ämnesprovet för att kunna göra en helhetsbedömning. Ämnesproven är även ett stöd för läraren vid betygssättning.(www.skolverket.se)

Proven är alltså bara en värdemätare åt vilket håll det lutar vid betygssättning. Så varför lägga ned så mycket energi på att göra stora uppslag om något så pass oviktigt?

I den form de  nationella proven är utformade i dag anser jag att det inte går att se en elevs totala kunskapsförmåga, inte i ämnet svenska som jag undervisar  i alla fall. Det som mäts i svenskprovet är elevens förmåga att läsa, skriva, tala och lyssna. Det jag främst anser vara otillräckligt i bedömningen av NP är  de två färdigheterna  Läsa och Skriva. Vad eleven kan väntas möta i diagnosmaterialet i svenska och nationella prov står det under rubriken Läsa:

Att läsa en text tyst och arbeta enskilt med uppgifter i läsförståelse.Att läsa med olika syften samt aktivt granska och ta ställning till innehåll i text.

Det är så klart viktigt att kunna detta men är det gott nog för att testa av läsförmågan i ett samhälle där digitala texter av olika slag dominerar ungdomarnas textvärld?

91 % av alla ungdomar i Sverige mellan 12-16 år är inne på internet varje dag och där är den dominerande aktiviteten är att spela spel och titta på filmklipp. Förutom detta är  sociala sajter som facebook, olika forum och bloggar som dominerar aktiviteterna på nätet för ungdomarna. Texten i webtidningar, bloggar och filmklipp kräver dessutom ett annat läsesätt än  att läsa en skönlitterär bok eller en papperstidning.

De texter som ungdomarna således möter här är skilda från de textvärldar som mäts i de nationella proven eftersom de bara fokuserar på typografisk text, eller pappersburna texter som det står i kommentarsmaterialet till svenska i Lgr 11. Elever med goda kunskaper i att läsa och uttrycka sig i andra texter som rörlig bild, drama osv. får inte visa hela sin potential genom ett prov. Det är orättvist och missvisande.

Mitt förslag är att ta ett rejält krafttag kring dessa prov för att bättre kunna närma oss de textvärldar som ungdomar är experter på och samtidigt låta dem frångå blyertspennan och suddet när de ska uttrycka sig. Varför inte låt dem använda mobiltelefonen vid provet 😉

Posted in Skolfrågor | Tagged , , , | 2 Comments

Till svenskämnets försvar

Hur många konsonanter finns det i följande ord: Eukalyptus

Mannen på TV, som är bankdirektör svettas och säger att svenska var det svåraste ämnet i skolan eftersom att han hade problem med att stava. ”Ja, det är svårt att hålla reda på sådana saker”,  säger programledaren, som förstärker bankdirektörens tvivel om svårigheten om vad som är konsonanter och vad som är vokaler. ”Vad hade du för betyg i svenska egentligen?” fortsätter han. Bankdirektören svettas än mer och viskar lite undfallande att han hade trea.

Hur framställs svenskämnet i det offentliga rummet?

Modersmål för de flesta och andraspråk för andra som bor i det här landet. Ett språk som vi kommunicerar med dagligen, både muntligt och skriftligt på olika nivåer. Men så fort man pratar om svenska som skolämne, är det den svåra grammatiken eller stavningsproblematiken som ska ventileras. Varför är man så benägen att framställa svenska som tråkigt och fantasilöst så fort man kallar det SKOLÄMNE? Antagligen beror det på dåliga erfarenheter av en svenskundervisning som varit alltför fokuserad på sönderdelning av språket istället för att se språket som en helhet där kommunikation är det centrala. Eller så är det så att själva skolkontexten skapar missnöjet, och då kan det gälla vilket ämne som helst.

I Lgr 11 står det i första stycket under svenskämnet:

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

Det är mycket bra uttryckt och det är det som svenskämnet i skolan ska handla om, att se språket som ett redskap för tänkande, kommunikation och lärande. Det är det som är kärnan och det är det som vi lärare ska fördjupa oss i under lektionerna att förmedla till eleverna . Språket är en språngbräda som ger oss vingar att kunna uttrycka oss. Om något ord blir felstavat eller blir grammatiskt fel  i en mening har mindre vikt i sammanhanget. Svenskämnet är känsla, fantasi och skapande.

Eller som Tomas Tranströmer uttrycker det så träffande:

Inne bland snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk: /vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det talade så sakta över snön

Posted in Skolfrågor | Tagged , , , , | Leave a comment