Om att brinna för förändring – men inte brinna upp

Snart är sommaren över och många lärare börjar nu tänka på skolstarten fyllda med både gamla och nya elever/kollegor, föräldramöten, konferenser, nationella prov, betyg och naturligtvis den dagliga undervisningen som är lärarens viktigaste uppdrag. Frågor som ställs är: Hur ska min undervisning bedrivas under det nya läsåret? Kan jag göra det jag gjorde förra året eller ska jag testa nya sätt att omforma mina och elevernas resurser för att nå ett varaktigt lärande? Hanna Stehagen skriver bra om hur hon ägnat sin lediga sommar till att sätta sig in i skolans organisation och kunskapssyn för att hitta nya vägar i läraryrket för att orka gå vidare. Ett yrke som blivit alltmer komplext med alla nya digitala verktyg, men även mer stimulerande om man vill ta vara på de möjligheter som finns.Att exempelvis använda sig av sociala medier i skolan skapar nya sätt att se på lärande. En elev som är aktiv och interaktiv via fler kanaler än de som är fysiskt utsatta inom klassrummets ram skapar nya sätt  att se på kunskapsbyggande för de som är pedagoger och lärare.

Jag känner igen mig i Hannas inlägg på många sätt, kanske framförallt när det gäller känslan av frustration över att  förändringsbenägenheten som man eftersträvar på ens arbetsplats inte finns i den utsträckning som önskas. Diskussioner om kepsar eller tuggummi upptar ofta tiden under de pedagogiska konferenserna än hur lärandet ska formas. Men jag känner också igen mig i glädjen av att få ingå i ett arbetslag eller kollegium som ex Twitter erbjuder. Det ger styrka. Speciellt nu när jag inte arbetar i grundskolan utan “är på andra sidan” och utbildar nya lärare för framtiden.

Men samtidigt blir jag lite orolig. Orolig för att lärare som Hanna och många fler engagerade och förändringsbenägna lärare hinner “brinna upp” innan de fått elden att ta fäste. Får dessa lärare det stöd de behöver för att orka gå vidare i sin mission? Finns det pedagogiska ledare där de jobbar som ser och stöttar? Dessa lärare behövs, men hjälper det att några kollegor på ens skola stöttar (medan andra kanske motarbetar) och att twitterkollegiet retweetar ens inlägg i debatten?

Björn Kindeberg som också är en av dessa engagerade lärare har skrivit bra i #lärartycket 79 om hur han “gick i väggen” eller fastnade i honungsfällan:

“Tidigare i detta liv kom jag först till jobbet och gick sist. Jag läste pedagogisk litteratur på tunnelbanan till och från jobbet, jag läste mellan tuggorna under middagsmaten och innan jag lade mig. Jag jobbade kvällar och helger och hade svårt att se något problem med det. “Jag har ju världens bästa jobb”, blev nog för mig världens sämsta ursäkt för att jobba mer snarare än vad det borde vara – en formulering av sund yrkesstolthet.”

Det Björn beskriver tror jag är vanligt bland många lärare. Vi brinner för våra jobb och vill att eleverna ska få den bästa utbildningen, de bästa förutsättningarna för att gå vidare i livet. Men hur mycket ska det få kosta av vår FRIA TID? Är vi tillbaka i att lärarjobbet är ett kall? Nu skriver Björn hur han hittat tillbaka till den viktiga balansen i sitt liv – balansen mellan jobb och fritid. Tack gode Gud för det.

Men vad göra då? Är årskurspärmen med uppgifter från förra året det som ska användas då? Jo, kanske. Ibland. Kanske att den erfarenhet och kunskap som du arbetat fram tillsammans med elever under några år faktiskt fungerar och  är värdefull och användbar. (pärmen kan vara digital). Skolan måste förändras och bli mer kompatibel med sin samtid, men samtidigt måste lärarna ges förutsättningar att jobba med förändringsarbete under sin ARBETSTID. Schemat får inte vara så späckat att tid för reflektion, omformande av nya idéer hela tiden ska utföras under den tid då man ska hämta energi och kraft – på FRITDEN.

Advertisements

About elilan

Medmänniska som gillar möten av olika slag. Blir lycklig av människor som ger mer energi än tar. Blir förbannad på intolerans och inskränkthet. Försöker lyssna mer än tala och tror att det kan leda till att jag blir en klokare människa.
This entry was posted in Skolfrågor and tagged , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Om att brinna för förändring – men inte brinna upp

  1. Pingback: Om att brinna lagom mycket på rätt tid.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s