Att förändra skolan genom sociala medier

Som lärare med intresse för skolutvecklingsfrågor är jag fascinerad över den aktiva skoldebatt som jag äntligen har hittat, och då tänker jag inte främst på de texter jag hittar  på DN:s ledarsidor eller i mitt fackförbunds veckotidning. Nej, de  samtal och  diskussioner som pågår  med full kraft är i olika typer av sociala medier som bloggar och  Twitter. Där kan man bl a följa  Thomas Kroksmark , professor i pedagogiskt arbete, som förutom sin blogg skrivit intressanta krönikor i anslutning till SVT:s omtalade program Klass 9A . Men det finns även en  stor mängd “vanliga” lärare av olika slag och på olika stadier, som exempelvis Anna Kaya, Anne-Marie Körling, Björn Kindenberg och ChristerMagister som skriver om olika händelser ur olika aspekter i deras dagliga arbete i klassrummet. Det som är intressant och intellektuellt stimulerande är att de lyfter upp debatten från den”tuggummi/kepsnivå” som tyvärr är alltför härskande i den vardagliga praktiken ute på skolorna. De lyfter upp goda exempel, vilket gör att skolan förvandlas till en professionell plattform, inte bara en spottkopp där det jobbar massa lärare som är offer för neddragningar, omstruktureringar eller mängder av skriftliga omdömen.

Ett bra exemepel på en twitterdebatt som startade i mitten av mars i år var när Johan Groth startade #merkateder  (sökordsmarkering i twitter)  där över 200 människor på mycket kort tid ville diskutera vår utbildningsminister Jan Björklunds förslag på en tydligare skola med “katederundervisning”. En brasklapp som utbildningsministern  drog igång genom att skriva en debattartikel i DN . Detta har varit fantastiskt roligt att följa och debatten fortsätter.

I  en artikel i Lärarnas nyheter som skrivits i anslutning till skapandet av denna #merkatederdebatt, så säger Johan Groth att han tycker att “skoldebatten alltför ofta hamnar på en kameral nivå där kommuner jämför kostnadsskillnader och betygsresultat med varandra. Eller på en alldeles för låg nivå om kepsar eller skoluniformer.”

Varför denna polarisering mellan ytterligheter?

Groth vill ha en tydligare diskussion om vad skolans uppdrag är. Han vill att vi ska lyssna på lärare i praktiken. Han vill att Björklund ska ha en tydligare vision om vilka kunskaper som eleverna behöver i ett framtida samhälle.

Det här är intressant, mycket intressant. Speciellt när jag  hade ett långt samtal med en 14-årig elev häromdagen. Han hade allvarligt börjat fundera  över hur han ska klara av sin skolgång under de  kommande åren.  Frågan han ställde sig var varför vi har många skolämnen som känns helt onödiga  och som ofta behandlar en framtid som ingen vet något om?

Ja, vad säger man om det? En 14-årig elev som känner meningslöshet och brist på visioner . Ska vi pedagoger se det som ett misslyckande eller ska vi se det som ett steg mot att ta skolans inre arbete på allvar. Förändring kräver samtal och lyssnande och ju mer pedagoger/forskare/elever/utbildningsintresserade som engagerar sig i ämnet, desto snabbare utveckling mot en skola med reella förändringar, inte bara visioner. Där är de sociala medierna oslagbara instrument.


Advertisements

About elilan

Medmänniska som gillar möten av olika slag. Blir lycklig av människor som ger mer energi än tar. Blir förbannad på intolerans och inskränkthet. Försöker lyssna mer än tala och tror att det kan leda till att jag blir en klokare människa.
This entry was posted in Skolfrågor and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Att förändra skolan genom sociala medier

  1. Tack för de vänliga orden, även du är förstås en del av detta! 🙂

    En 14-årig elev som känner meningslöshet och brist på visioner kan vi nog inte se som ett misslyckande i sig, men om vi inte lyssnar på honom, tar hans oro på allvar och bidrar med vad vi kan för att förbättra situationen så är det ett misslyckande. En skola som fokuserar så mycket på kunskapsförmedlandet att det relationella försvinner är ett misslyckande.

    P.S. Att han överhuvudtaget funderar över hur han ska klara av sin skolgång i den åldern och dessutom pratar med en lärare om det tycker jag att du ska tolka som stor mognad och mod hos eleven och en framgång för dig och skolan!

  2. Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

    Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

    TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

    Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
    1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
    2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s