Att vandra vägen till slut

Snart är det tid för den slutgiltiga resan: den resa som varken behöver kläder, pass eller returbiljett

Det är sant att vi haft ett helt liv på oss,  för att förbereda denna smärtsamma resa: men smärtan vänjer sig aldrig vid smärta

Livet vi fått till skänks, utan att vi själva bett om det, måste betalas med döden: det är som om vi skulle avbetala en skuld vi är oskyldiga till

Att tvingas lämna den vi har kär, eller att själv bli lämnad ensam kvar, omöjligt att säga vad som gör mest ont: att förorsaka sorgen eller att leva vidare ensam med sorgen
Lika litet som vi kan sova i samma sömn och drömma samma dröm kan vi dö samma död men ett kan vi göra:

att så som en kärleksfull moder hjälper sitt barn med de första stegen över livets tröskel kan vi hjälpa varandra att vandra vägen till slut

Maria Wine

Advertisements

About elilan

Medmänniska som gillar möten av olika slag. Blir lycklig av människor som ger mer energi än tar. Blir förbannad på intolerans och inskränkthet. Försöker lyssna mer än tala och tror att det kan leda till att jag blir en klokare människa.
This entry was posted in Olika varierande tankar. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s